Citroën AMI 6

I Rennes, Bretagne öppnas La Janais-anläggningen 1961. Den hypermoderna och kraftigt automatiserade anläggningen är utformad för att klara en produktionstakt på 1 200 fordon per dag. För första gången finns avdelningar för karossmontering och slutmontering i samma anläggning.

Ami 6 lanseras samma dag i hela Europa den 14 april 1961. Ami 6, med starkt markerade karosslinjer och en inåtsluttande bakruta, läggs till i modellprogrammet. På Motormässan i Paris oktober 1964 presenteras kombiversionen av Ami 6 och erbjuder säkerhetsbälten som tillval för alla fordon i modellprogrammet.

AMI 6 produceras 1961-1971 som berline, break och service. I Sverige kallades AMI 6 även för MI 6.

” Denna modell är inte på något sätt avsedd att ersätta 2 CV-modellen, från vilken den skiljer sig avsevärt (…)”, Citroëns pressmeddelande 1961 var kanske överraskande vid den tiden, lika mycket som formen på Ami 6! Denna ” stora lilla bil ”, med sina små yttermått och rymliga interiör, blev en stor succé, utöver sin unika form, med över en miljon producerade modeller, varav mer än hälften i kombiversion, som kom 1964.

CITROËN AMI 6, ETT UNIKT UTSEENDE MED SITT Z-FORMAD TAK

Efter att ha designat Traction Avant, 2 CV och DS tillsammans med Citroëns designteam, ombads Flaminio Bertoni att skapa linjerna för en mellanklassbil, känd som AM-projektet. Ami 6 var resultatet av detta; hans mästerverk, som han anförtrodde sig till sina vänner och familj. Här kunde designern för första gången uttrycka sig fullt ut och ensam utan inblandning från någon annan som påtvingade bilens stil. För Ami 6 hade han den djärva idén med den inverterade bakrutan som förblir öppen när det regnar, samtidigt som den bevarar ett respektabelt stort bagageutrymme med traditionell öppning, och rymlighet i baksätet, samtidigt som de reducerade yttermåtten bibehålls. Den tvåcylindriga 602 cm3-motorn extrapolerades från 2 CV:n. Förutom sin front med raffinerade linjer med breda rektangulära strålkastare (en första gång på den tiden), sin motorhuv som sluttar i mitten, sitt pagodliknande tak och sidor som framhävdes med präglade linjer, uppvisade Ami 6 en stark karaktär, till och med en ”barockstil” med vissa bedömares ord! Ami 6 nöjde sig inte med att bara vara en estetisk succé. Den var också innovativ marknadsföringsmässigt och presenterade sig i reklamdokument som det ”andra fordonet, perfekt för hushållets fru”.

Interiören i Ami 6 inspirerades direkt av DS:n, en guldstandard i branschen. Från den enekrade ratten och dörrhandtagen till reglagen och sätena, allt påminde om en Citroën i toppklass.

När det gäller vägegenskaper applåderade alla sedanens väghållning och flexibilitet, ett arv från de berömda fjädringarna på 2 CV. Ända sedan skapandet har Ami 6, i linje med Citroën-andan, varit en originell och innovativ bil. Dess inbitna fans har ett särskilt intresse för Club-versionerna med fyra strålkastare och vita sidolister, som såldes från september 1967.

Den ikoniska reklamsloganen för Ami 6 förblev ” världens billigaste komfortmil ”.

AMI 6 KOMBI; SUCCÉN HAR FEM DÖRRAR

Vändpunkten kom i slutet av 1964, med ankomsten av en liten kombi (320 kg nyttolast) designad av Henri Dargent (assistent till Flaminio Bertoni) och av Robert Opron (efterträdare till Bertoni, som gick bort 1964). Denna kombi skulle öka försäljningen och gå om sedanen. Detta har varit en mycket sällsynt händelse i bilhistorien.

Dess modell var mer konventionell och erbjöd även avsevärd lastvolym för ett fritidsfordon i denna kategori, tillsammans med enkel och bekväm åtkomst. Den var mångsidig och en familj kunde ta en resa i hög komfort, men den passade också för professionellt bruk för en mobil kommersiell förare eller en hantverkare.

Ami 6 var fransmännens favoritbil 1966.

Produktionen av sedanen upphörde i mars 1969, sex månader innan produktionen av kombimodellen tog slut, för att ge plats åt den nya, mindre ovanliga Ami 8 med bakrutan åt ”rätt” håll. Den senare ersattes av Visa 1978.

CITROËN AMI 6, VISSTE DU DET?

Namnet Ami 6 kommer från en fonetisk kombination som hänvisar till namnet på designprojektet (AM-fordonet), titeln ”Fröken” och amici (italienska för vän), troligen inspirerad av dess designer, som själv var italienare.
Yvonne de Gaulle, hustru till general de Gaulle, körde en Ami 6. Fordonet invigde Citroëns fabrik i Rennes-La-Janais (Frankrike) medan den fortfarande var under uppbyggnad den 10 september 1960, drygt ett år innan produktionen började på plats.
Ett rally med namnet ”Le Tour de Gaule d’Amisix” hölls av Citroën med start i Rennes-La-Janais den 19 januari 1966, med två standardmodeller av typen Ami 6 kombi för att visa upp deras uthållighet och vägegenskaper. Vid mållinjen, 23 timmar och 11 minuter senare och guidade av en eskort, hade teamet tillryggalagt 2 077 km med en genomsnittshastighet på 89,6 km/h.
I juni 1963 presenterades Ami 6 i USA. Exportmodellen hade fyra runda strålkastare och förstärkta stötfångare.
Produktionsplats: Paris (Frankrike) från 1961 till 1963, Rennes-La-Janais (Frankrike) från 1961 till 1969. Med Ami 6 invigde Citroën denna helt nya fabrik i Bretagne, märkets första stora decentralisering från Paris. Forest (Belgien) från 1961 till 1969. Catila (Argentina): fortsatt produktion av Ami 6 kombi fram till 1971 (bilarna levererades i delar för att monteras på plats).
Totalt 1 039 384 Ami 6-fordon producerades: 483 986 sedaner (april 1961 till mars 1969), 551 880 kombibilar (oktober 1964 till september 1969), 3 518 Entreprise (tvåsitsig servicekombi, glaserade och panelerade versioner).
På de senaste Ami 6-modellerna kunde rattens ljusstyrka justeras med en liten ratt som styrde en reostat.

Text: Citroën Communication.

(Ami 6 sedan april 1961: Motor: Typ M 4, Slagvolym: 602 cm3, Borrning: 74 mm, Slaglängd 70 mm, Fiskal effekt: 3 hk, Faktisk effekt: 22 hk vid 4 500 rpm Förgasare: Solex enkelcylinder 30 PBI fram till november 1961, därefter 30 PICS. 25-liters bränsletank Allmänna mått och vikt: Längd: 3,87 m, Bredd: 1,524 m, Hjulbas: 2,4 m, Tjänstevikt: 640 kg.

Ami 6 kombi oktober 1964: Motor: Typ M 4, Slagvolym: 602 cm3, Borrning: 74 mm, Slaglängd 70 mm, Fiskal effekt: 3 hk, Utvecklad effekt: 25,5 hk vid 4 750 rpm Förgasare: Solex enkelcylinder 40 PICS och 40 PCIS (centrifugalkoppling) fram till april 1964, därefter 40 PICS-2 och 40 PCIS-2 (centrifugalkoppling). 25-liters bränsletank Allmänna mått och vikt: Längd: 3,958 m, Bredd: 1,524 m, Hjulbas: 2,4 m, Tjänstevikt: 690 kg.

Lanseringspriser: Sedan 1961: 6 550 franska franc (267 franska franc för bilradiotillvalet tillgängligt från januari 1962). Samma år, 2 CV AZLP 425 cm3 (centrifugalkoppling): 4 950 franska franc, ID 19 vanlig sedan: 9 970 franska franc. 4-sitsig Tourisme Kombi 1964 : 7 140 franska franc.

Viktiga uppgraderingar: 1962: skjutbara bakre fönster (endast hälften). Oktober 1964: Karosseri av kombityp. Nya bakljus med ogivlampa. Oktober 1967: Klubbfinish med dubbla runda strålkastare och vita sidolister. Förbättrad finish. Maj 1968: Bakre multifunktionsstrålkastare i ett stycke. Dubbla skjutbara framfönster.

Text Citroën Communication.)

1961
Karossfärger och tygklädsel: Blanc Carrare AC 144 med Feuille de houx rouge, Gris Liban AC 149 Feuille de houx noisette, Vert absinthe AC 512 Feuille de houx vert olive, Bleu avril AC 608 Feuille de houx bleu. Hjulen och rattröret är lackerade i gris rosé (AC 136).

Produktion: 19 010 Ami 6 sedans (AM)

Serienummer: 009001 till 14521

april 1961:

Säljes för 6 550 NF, Ami 6 har 2 skjutfönster fram och fixerade bak, bagageluckan öppnas från insidan med hjälp av en dragflik, den bakre har 4 reflexer. Taket är i Carrara vit plast tonad i massan.

De allra första produktionsbilarna fick ett galler med två tvärgående blad som blockerade fläktgallret och takrännan hade två hål framtill för evakuering av vatten.

maj 1961:

De två tvärgående bladen stannar före fläktgallret, nu skyddade av ett vinklat kromrör som sträcker sig från stötfångaren och är fodrat med två gummikuddar vid basen.

Juli 1961:

Bakrutorna glider nu och torkarna har automatisk retur. Bagageluckan öppnas från utsidan med en låsbar tryckknapp.Lansering i april 1961: de första kopiorna har mycket tunna ark (vingar i 6/10 och dörrar i 5/10), har fasta bakrutor, en målad polisplatta, den bakre bagageutrymmet öppnas via en dragflik inifrån fordonet.
Från maj 1961: de två vattenevakueringshålen tas bort från takrännan.

Från juni 1961: det bakre dörrstödet förstärks.

Från juli 1961: lakan går från 6 till 7/10 för vingarna, och från 5 till 6/10 för dörrarna är skjutfönster monterade på baksidan, bagageutrymmet öppnas nu av en tryckknapp på registreringsskyltsbelysningen. Torkaren har ett automatiskt returläge och lite längre blad, den inre spegeln placeras högre tack vare en ny långsträckt stång. Slutligen är nummerskylten nu antingen målad, som tidigare, eller tillsatt och fixerad med två skruvar.

I oktober 1961: de två små reflektorerna som fästes under de optiska enheterna avlägsnades, aluminiumstången förlängdes därför. Inuti armstöden är något bredare och mer ovalt.

Från november 1961 antas en Solex 30 PICS-förgasare, associerad med ny choke- och startreglage. Luftfiltret har trapetsfästen och en ny dragstång. Påfyllningshalsen på motoroljan har ett gångjärn som ersätter bajonettpluggen med sin kedja. På växellådans, växellådssidan hålls gummidammskyddet på plats av en Ligarex-krage som ersätter låsringen.

Från december 1961: vinylskyddet för strålkastarparabolorna tas bort. De främre upphängningsfjädrarna minskas i längd från 225 till 192 mm, och längden på den främre dragstången minskas från 642 till 618 mm. På instrumentbrädan är luftarna lite konkava.

1962
Från januari 1962: avgasröret och dess montering modifieras. En ny spolhållare och en ny form för åtkomstluckan för bensintanken antas. Dessutom är framdörrens vridpunkter nu fästa med tre skruvar istället för två.

I februari 1962: huvudcylindern var justerbar, och för att förbättra bromsningen monterade Citroën 604 bromsbelägg för att ersätta VAM. Slutligen har avgasljuddämparen en AM-logotyp.

Från mars 1962: det är avgaserna som förändras. Samtidigt är den främre kåpan tvärgående modifierad avsevärt för att förbättra sin styvhet, bromsröret passerar ovanför upphängningsarmarna och inte längre under, och de inre panelerna på dörrarna är i ISOREL (hittills har de var i plywood) associerade med nya stavar.

I april 1962: den vänstra tändstiftstråden immobiliseras av en gummikrage.

I maj 1962: instrumentpanelen är i Tralastic.

I juni 1962: inuti bagageutrymmet är monterat bakom de optiska enheterna en takpapppanel för att skydda dem från stötar under lastning. Den främre luckans stängande anfallare är modifierad.

I juli 1962: det bakre bagageutrymmet förstärktes, flaskhållaren på höger hjulbåge var något bredare, en urtag gjordes i vänster hjulbåge för att bättre rymma avgaserna och takrännan har igen två dräneringshål för vatten, men de är placerade direkt ovanför vindrutans pelare.

Från oktober 1962: sedanen erbjuds i två versioner, komforten (som inte är någon annan än den tidigare modellen) och turismen som endast utmärks av klädseln av sittplatserna utan skumdynor. nylon och utan trimknappar. De två modellerna antar en ny bänk monterad på diabilder, justerbara i rörelse och vars färg kan vara röd, petroleumblå, grön eller grå.

Från november 1962: bakbelysningens gummiskydd tas bort från bagageutrymmet och spolhållaren byts ut. I AV förstärks låssystemet återigen.

1963
Från januari 1963: strålkastarna är plana på toppen, gasstången förlorar 8 mm i längd, en oljepump från märket Eaton antas. På de främre bromsskivorna avlägsnas hjulcylindern.

Från februari 1963: tjockleken på de främre bromsflänsarna går från 2 till 2,5 mm

.
I april 1963: kopplingsfrigöringslagret var försett med en olja och insugningsventilernas diameter gick från 41 till 39 mm (avgas oförändrad vid 34 mm).

Från juni 1963: friktionsdämpare ersätts av teleskopiska hydrauliska stötdämpare, vilket verkar definitivt lösa de återkommande upphängningsproblemen. Axelarmarna har en stötdämpare-stödfäste och ljuddämparen och det bakre avgasröret är modifierade, liksom den bakre rörmonteringskragen (klämbackavståndet ökade från 1,5 till 8mm) och, mer generellt, alla konsoler, flänsar och krage. På framsätet på Comfort-modellen, eliminering av blixtlås.

I juli 1963 monterades ett andra solskydd utrustat med en spegel på passagerarsidan och växelspakskulan fixerades med en 10×150 skruv, vars navlock ersattes av en ring och gummidistansen avlägsnades. En bakre vingsträckare har lagts till.

I september 1963: motorn gick särskilt från 22 hk till 25,5 hk tack vare en ny förgasare, Solex 40 PICS. Samtidigt ändras spolstödet återigen, fläktremskivan har inte längre de fyra knopparna på stödflänsen, påfyllningshalsen är försedd med en luftning, luftfiltret är rektangulärt och inte längre runt, motorhuven är låst från insidan med en dragflik, Cibié-strålkastarna har ett övre område med en fallande kant och ingen avböjare, och batteriet är nu en 56Ah, istället för en 45 / 50Ah, associerad med en dynamo Ducellier 7301G eller Paris-Rhône G10C26, men strömförsörjningen är kvar på 6V. Bromsplattorna är borrade med sex hål med en diameter på 9 mm,
I oktober 1963: vevpartiet är av upphängd typ, vilket medför byte av växellåda, den här tar emot ett nytt hölje utrustat med ett drivhjulslagerhus med en förstorad diameter (56 istället för 52 mm), en oljestoppskopp på kontrollaxeln 5,5 mm tjock i stället för 8,5 mm, en andra tomgång med 26 tänder istället för 24, en mellanväxel 14x14x23x24 istället för 14x14x21x25, och den nya nålen stannar. Hastighetsmätaren graderas upp till 130 km / h (istället för 120 km / h) för att ta hänsyn till ökningen av kraft, med gröna siffror och inte vita, och den övre delen av instrumentbrädan är täckt av imiterat läder limmat på den målade plåten. Som ett alternativ kan den dra nytta av centrifugalkopplingen.

I november 1963: tjockleken på svänghjulet gick från 8,5 till 13 mm med den konventionella kopplingen och till 15 mm med centrifugalkopplingen och den bifogade kronan.
Från och med december 1963: förankringspunkter finns i AV för säkerhetsbälten. Kopplingskabeln ser sin längd öka till 613 mm istället för 420, hastighetsmätarslangen från 790 mm till 860 mm.

1964
I april 1964: inställningarna för 40 PICS 2-förgasaren ändrades något jämfört med 40 PICS, headliner var i perforerat tyg och en rund lapp, fäst vid markisen, bar färgreferenserna.

I maj 1964: ljus- och hornomkopplaren var inte längre en Seima, utan en Gelbon, och dörrbeklädnaden med glaskant reducerades till 713 mm istället för 755.

I juni 1964: däcken har en inbyggd kammare som kräver montering av förseglade svetsade däck. Framaxelarmarna har inga skåror i ändarna. Slutligen är den bakre bänken låst med en spak.

I april 1964: stationvagnen dyker upp och erbjuds i två utföranden, turism med de berömda sätena med tunn stoppning fylld med ett lakan vars design framkallar pinnar och komfort med tjock stoppning i skum och vanlig fläckad arkfyllning. Tre versioner finns tillgängliga, alla med bänkstol fram, en yttre spegel på förarsidan, baklucka, förstärkt fjädring (fjädring fram 195mm lång istället för 192, 243 mm istället för 205 bak och stötdämpare Hårdare kalibrerad bak) och större bakre bromsar:
– 4-sitsig vagn med stel bakre bänkstol och ram inklusive ett rör som skiljer de två platserna. Den kan valfritt utrustas med ett lastgolv.
– 5-sits stationvagn med stel bakre bänkstol utan mittram. Som tillval kan den dra nytta av lastgolvet och en bakre bänk med fällbart ryggstöd.
– Kommersiellt med bakre lastgolv, styv baksäte på 5-sits stationvagn (tillval, med fällbart ryggstöd och separata framsäten).
På alla modeller antar AR-optiken en spetsig form – eller så kallade ”nipplar” – (vissa sedan kommer att utrustas med dem från juni 1964) och avgaserna modifieras (främre rör och expansionsventil).
I oktober 1964: på 5-sitsig kombi och på Commercial är däcken 135×380 istället för 125×380.

1965
I januari 1965: oljepannans kapacitet ökade från 2 till 2,5 liter och vippstångskruvarna mätte 51 mm istället för 45, medan stavarna såg sin längd ökade med 40 mm. Bakaxelarmarna är något modifierade, ett spår har bearbetats för det yttre lagrets säte för att förbättra tätningen av navet.

I februari 1965: på Comfort-sedans och stationvagnar erbjöds separata framsäten som tillval och hornen gjordes av Sanor eller Seima, som ersatte Ferson.

I mars 1965: styraxelstödet har fyra fästhål, med lagerhusets bredd minskad från 70 till 62 mm.

I april 1965: Touring sedan fick samma trim som sin motsvarighet till kombi. På alla modeller är tomgångsskruven belagd med röd bakelit och oljetryckspluggens slutarplugg går från 12×175 till 12×150.

I maj 1965: på stationsvagnen tillsattes en ihålig längsgående stansning i mitten av paviljongen för att bättre förstyva den.

I oktober 1965: alla modeller antog nya dörrlister med geometriska mönster. Samtidigt ersätter ett svart element metallkåpan som ligger vid korsningen mellan grenen och ratten. På sedaner är inte längre reflektorer monterade på bakpanelerna utan på skärmarna. På Comfort-versionerna är sätesbeklädnaderna i sidled, knapparna utnyttjar för att försvinna. Som ett alternativ kan dessa modeller utrustas med 2 separata säten istället för bänken.

1966
I maj 1966: 12V anländer !!! Det åtföljs av byte av dynamo med en generator, med montering av en voltmeter på instrumentbrädan på den plats som tidigare upptogs av en enkel laddningsindikator (stationvagnar får först denna förbättring i september).

I september 1966 fästes ett nytt galler med horisontella barer som ritar chevroner i mitten på alla modeller. Ventilationsgallret längst ner på vindrutan är försett med en kant. Inuti är instrumentbrädan, askkoppen och växelspakskulan inte längre beige utan svarta, alla knappar är förkromade och inte längre förgyllda. Ljudisolering av motorrummet förbättras med en filt limmad under huven, på förklädet och på golvets främre del, luftfiltret är också större och i två delar: en resonanslåda på toppen av förgasare, ansluten till det faktiska filtret som är anslutet till AVD-vingen, från vilket ett flexibelt rör tar luften vertikalt och inte längre i körriktningen. På sedans, det bakre bagageluckan är försedd med en ledkompass för att ersätta krycken. Så småningom monterades en instrumentpanelbelysning reostat under brädet, till höger om rattstången.

1967
I oktober 1967 dök en ny 5-sitsig kombi med Club finish. Det kännetecknas av sina fyra runda strålkastare, dess kromfärgade fönster, vindrutan och bakrutan, dess avtagbara vitväggsdäck, dess gummilistade remsa som understryker karossens nedre ribba, dess monoblock bakljusenheter med bakljus. position, stopp, körriktningsvisare, registreringsskyltsbelysning och reflektor, dess separata framsäten med lutande ryggstöd och nedre fickor, mattan på golvet och dess vadderade bakre fack. På alla modeller glider de 2 främre fönstren. På sedans är det möjligt att installera ett flexibelt taklucka som tillval.

1968
I februari 1968: monobloc-bakljusen på Club Station Wagon monterades på alla Ami6s. Den nya växellådan drivs på aluminiumskyddet, en modifiering som åtföljs av antagandet av ett nytt svänghjul på modeller med centrifugalkoppling. Kopplingsfrigöringssmörjaren är borttagen. På stationvagnar är innerbackspegeln inte längre fäst vid instrumentbrädan utan på toppen av vindrutan.

I maj 1968: mekaniken reviderades uppåt: det var den helt nya M28-tvillingcylindern som ägde rum under huven. Det bibehåller hålet och slaget för en oförändrad förskjutning på 602cc, men utvecklar nu 35 hk, särskilt tack vare ett kompressionsförhållande som stiger till 9: 1. Anslutningsstängerna har lättats, kolvarna är korollformade, insugsgrenrören är elliptiska i tvärsnitt och med en stor radie, insugningsventilerna har en större diameter och en större flödesoljepump medföljer detta kraftökning, liksom en oljekylare som nu är gjord av lätt legering, avsedd att förbättra kylningen. Denna motor drivs av en Solex 26-35 CSIC dubbelförgasare (utan tomgångsbroms för versioner utrustade med centrifugalkoppling) eller Solex 26-35 SCIC (med tomgångsbroms) med differentialöppningar, och värmaren är från avgaserna (detta är också en av de egenskaper som skiljer denna motor från den tidigare, avgaserna är orienterade uppåt för att sluta i värmeväxlarkrukor där luften från kylningen av cylindrarna cirkulerar) , med evakuering av varmluft i framhjulen när den inte används för att värma upp kupén. För att ta hänsyn till ökningen av kraften är det koniska vridmomentet nu 8×31 (istället för 8×29), men växellådan förblir oförändrad, med 4 synkroniserade växlar och en växellåda med dubbel konstant hastighetsfog. Benämningen på modellerna ändras för att se en ”2” för ”2: a generationen”. Ett monogram ”AMI6” äger rum på sedanens bakre bagagelucka och på bakluckan för kombi.

I juni 1968: en servicevagn gick med i sortimentet. Den kännetecknas av sina två dörrar, sidopanelerna i plåt (glasfönster som tillval), dess bakre vingar och sidorna i Kralastic termoformad i ett stycke och tonad i massan, dess unika framsäte (separat separata säten som tillval) ), ett avtagbart lastskydd bakom sätena och dess nyttolast på 350 kg.

I oktober 1968: det innehåller ett nytt galler med stort kromnät, dörrpaneler med modifierade armstöd och förstärkningar i form av en inverterad ”L”, 2 vippströmställare på instrumentbrädan istället för blixtlås, en Rundare indikatorstjälk med markering av riktningspilar och glasomgivningar (fönsterbågar), förkromad (komfort och klubb) eller målad (turism). Denna Touring-version är medvetet avskalad, som paustjänsten, för att erbjuda en nybörjarprodukt till ett minimipris. Sedan har Club-finishen de fyra runda strålkastarna i Club Break och alla dess distinkta element.

1969

Februari sista AMI Berline

_________________